Framsida

Mannerheim

Korta biografier

Personporträtt

Pocket

Sidokarta

Roman

Biografier

Krig och spionage

Företagshistorik

Talböcker

CV

 

Kneraali
Gustaf Mannerheim
1918

Robert Brantberg

Mannerheim

Den vita generalen

1914−1918

 

 

Valkoinen-kenraali

320 sidor

pärm Terho Lehtolainen

pärmfoto Krigsmuseet

Gummerus Kirjapaino Oy

Jyväskylä 2004

Kustannusosakeyhtiö Revontulii

 

http://kotisivu.suomi.net/brantberg/Mannerheim%20-%20Tsaarin%20upseeri%201867-1914_tiedostot/image008.jpg

General Gustaf Mannerheim 1918

 

Baron Carl Gustaf Emil Mannerheim (1867–1951) drog ut i första världskriget som chef för en gardesbrigad och general vid tsarens följe. Han deltog omgående i hårda sammandrabbningar mot österrikiska och tyska trupper i södra Polen.

Generalmajor Gustaf Mannerheim var en utmärkt frontkommendör. Tsar Nikolaj II beviljade honom det mest värderade militära ordenstecknet i Ryssland, Sankt Georgskorset, redan på hösten 1914. Korset överräcktes av den legendariska ryska överbefälhavaren, storfurste Nikolaj Nikolajevitj, en god vän till Gustaf.

Mannerheims avancerade snabbt i karriären. Han utnämndes på våren 1915 till chef för en kavalleridivision. Han krigade med framgång i Bukovina och i Rumänien.

Mannerheim befann sig i Sankt Petersburg då revolutionen bröt ut i februari 1917. Tsaren abdikerade och förvisades till Sibirien. Mannerheim återvände till fronten, men vägrade att svära trohetsed till interimsregeringen. Trots detta befordrades han till generallöjtnant och utnämndes till chef för en kavalleriarmékår.

Mannerheim planerade på sommaren 1917 kontrarevolution tillsammans med den nya överbefälhavaren Lavr Kornilov. Kuppen mot Aleksandr Kerenskis regim misslyckades och general Kornilov fängslades. Mannerheim blev entledigad från armén.

I december återvände Mannerheim till det oroliga Finland. Senatens ordförande Pehr Svinhufvud utnämnde honom till överbefälhavare för regeringens trupper. Gustaf avväpnade de ryska garnisonerna i Österbotten och skapade en allmogearmé ur nästan intet. Armén kuvade de röda revolutionärerna i blodiga strider i Tammerfors och Viborg.

Efter det segerrika kriget tog Mannerheim avsked från armén, han kunde inte godkänna det tilltagande tyska inflytandet i Finland.

Den vita generalen är en fristående fortsättning till Officer i tsarens tjänst 1867–1914, som beskriver Gustafs färgstarka ungdomsår. Se även Fältmarskalken samt Överbefälhavare och president.

Framsida

Mannerheim

Korta biografier

Personporträtt

Pocket

Sidokarta

Roman

Biografier

Krig och spionage

Företagshistorik

Talböcker

CV